Blog Image

Resan runt Östersjön

Upptäckande äventyrlig.

Hur vi bestämde oss och hur vi genomför det, det kan du läsa här.

Lördagstrafik i Tyskland.

Resor Posted on Sun, June 02, 2013 10:35:30

I ett lugnt tempo for vi från vårt övernattningsställe, Seedorf, mot Ratzenburg. Ganska snart hamnade vi på små, skrangliga vägar där några cyklister förvånat kunde konstatera att vi var ett förmodat vilsekommet par från sverige, vilket vi var.
Garmin fick fnatt och ville att vi nästan skulle åka genom gårdshusen på de stora välskötta jordbruken som vi kryssadeoss mellan innan vi sa stopp, nu får det vara nog.
Kartan fram, sväng åt rätt håll och Garmin hängde på, jaha, det var hit ni ville, säg det då ungefär och så for vi på bättre och bättre vägar förbi Lübeck ända upp till Kiel där vi på håll förfasade oss över den gigantiska staden.
Garmin lotsar oss runt i en jättesväng och plötsligt är det inte långt kvar till Flensburg där vi ska bunkra upp, ni får själva gissa vad.
Vi skänkte 2 euro till några unga brandsoldater som lovade att inte köpa godis för pengarna utan använda dem till en resa till Österrike, i utbildningssyfte.
Vad man kan utbilda sig i i Österrike som inte går i Tyskland hann vi inte fundera särskilt mycket över för strax stod vi inför kilometerlånga hyllor med sprit.
djäklar, tänkte O’, man skulle ha tagit släpet med.
Inte alls, sa B’ och såg till att vettet inte rann ut i proportion med längden på hyllorna och mängderna med spritsorter.
Hur mycket har vi att röra oss med, frågade O’.
Max två, kanske trehundra, svarade B’.
Skoja aldrig mer med mig på det sättet, sa O’ och satte sig en stund på några ölbackar.
Visserligen kan jag både hjärtlungräddning och hantera en hjärtstartare men jag tror att det är tänkt att jag skall göra på andra, inte mig själv.
Kundvagnen fylldes ganska snabbt och nöjda packade vi in vårt byte i bilen och for mot Danmark.
Motorvägen tillät 130, B’ hade inga som helst problem att hålla den farten, nästan tvärtom och snart hade vi kört om alla danskar med fullastade släpkärror, ett motorcykelgäng som såg mycket hemska ut och några vanliga turister innan vi körde över bron till Själland då ett regnväder utan dess like bröt ut.
På några minuter fylldes vägbanorna med djupa vattenpölar och tack vare B’s goda kunskaper om navigering, sjövett och lugn lade vi till vid Ronaes Camping som hade en hytte ledig.
Vi behövde inte knyta fast bilen i verandaräcket, B’ körde upp den på någorlunda grunt vatten och vi kunde ta oss nästan torrskodda in i vårt sista övernattningsställe utomlands.

Imorgon är vi i Sverige igen.



Vi är i Tyskland

Resor Posted on Sat, June 01, 2013 09:30:14

Tyskland är alldeles speciellt.
Direkt man kommer in i detta land så märks det.
Välordnat, snyggt och artigt.
Alla hälsar.
Guten morgen, guten tag.
Man tittar på varandra, är lite nyfikna och frågar gärna.
Ah, säger man, wi ist von Schweden, säger folk och är artigt frågvisa.
Vi har ätit en frukost på Gasthof Am See i en liten by och ska åka vidare uppmot Flensburg, klockan är 9 och vi ska försöka komma en bra bit in i Danmark idag.
Vad vi ska göra i Flensburg.
Tja, gissa det ni men där finns välordnade butiker med ett stort utbud av det som vi tänker köpa, så det så.
O’ kör !

B’ kör !



Nach Duetschland.

Resor Posted on Fri, May 31, 2013 10:18:25

Vi åker ganska tidigt iväg mot den tyska gränsen vid Swinoujscie där det finns en färja som kan ta oss överdet smala sundet mot Tyskland.
En förmodad snabb väg och bör vara ett vackert val, trakten är ju som turistort och de vindlande vägarna går nära Östersjön, den sjö som vi håller på att köra runt.

De små byarna består mest av påkostade byggnader och lyxiga hotell.
I en liten Rivieraliknande kuststad stannar vi ett kort slag, köper några vykort och åker raskt vidare, lite irriterade över horderna av turister.
De vackra bokskogarna vi åker igenom fångar vårt intresseoch vid en liten naturpark stannar vi och går en runda.
Höga,raka stammar med gigantiska lövkronor som silar ner ljuset till den av vildsvin uppbökade marken får oss stanna längre än vad vår resa tillåter.
Vi måste till färjan så vi kommern i Tyskland innan klockan blir för mycket.
Ett en del snirklande,Garmin är att lita på, så kommer vi fram till en av de längsta bilköer vi sett.
Kön står helt still.
Djäklar,säger vi,vad ärdet här.
Vi beslutar att ta vägen över Szczecin i stället.
Beslutet är inte svårt att fatta, det tar ungefär en timme att köra dit och sedan är det inte så långt kvar till gränspassagen, bara lite mer söder ut och förmodligen så är de där turistområdena inte så mycket att se.



Dworek nad Rega!

Resor Posted on Fri, May 31, 2013 10:17:27

Ännu en natt på ett polskt luxulöst hotell med spa, simbassäng och god mat till låga priser.
Storgåden på Rega heter denna, är ett rent hitte på hus och allt som finns här bygger på att turister skall lockas hit på grund av de låga priserna, högklassig service och en attraktiv idé, som i detta fallet då skall vara spa-anläggningen.
Vi får sova i rena prinsessan på ärten sängar, utanför i den tysta påkostade trädgården lyser kulörta lampor upp de planterade träden och vi läser på Internet att någon Hellström erbjudits 5 miljoner för att uppträda på PeaceandLove.
Vem faan är Hellström undrar vi förvånat och hur i hela djävlars helvete ser de människor ut som i skitiga tält på nerpissade gräsmattor anser att det är okej att en så kallad artist håvar in 5 för att dra av några låtar som de flesta aldrig har hört.
Sittande här i detta fantasihus så skräms man av att det är inte bara detta hus som är en bluff, vårt värld börjar allt mer likna detta spektakel till hotell. Allt är bara fejk, påhittat, för att vi ska stå ut en stund till.

Vi tar några vändor i den korta och farligt grunda poolen, i Polen, vibrerar loss en stund i bubbelditon och äter en skämmigt påkostad frukost.
Hela kalaset går på 800, då ingår några drinkar, öl och vin, mat och drömmande sköna sängar, mycket trevlig personal och ett villkor. I Polen får de aldrig sträva efter att ta ut samma priser som Hellström, då faller hela idén, den om att några ska ha allt och andra smulorna från våra bord,om ens det.

Polska bostadskomplex. Där, på sjunde våningen dit man tar sig med en tveksam hiss skulle vår hotellportier kunna bo, om hon hade råd förståd.



Va, färjan är borta.

Resor Posted on Thu, May 30, 2013 23:40:55

Från Bartoszyce åkte vi ganska tidigt, upptäcker att det är en märklig helgdag i Polen och allt är stängt, Garmin visar oss helt galna vägar och vi blir ratade på ett hotell i Kolobrzeg men allt reder upp sig till slut.

Så här är det. Internetuppkopplingen, eller Wi-Fi som det heter nu, är mycket långsam där vi är nu. Det gör att omvi ska kunna lägga in det material som vi har så får vi stanna här en vecka vilket vi inte vill.
Vikan i alla fall lova att den här dagen har varit mycker innehållsrik, allt från en öde stad, märkliga kortege genom byar, utsmyckningar av vägar och hus med flaggor,små vitklädda flickor som ser ut som Lucior,en Garmin, som är vår GPS, som inte bara visar på en väg sominte är klar utan även leder oss till en färja som inte finns. Detta orsakade enorma problem eftersom vi kom helt feloch fick köra åtskilliga mil tillbaka. Dock lättades det hela upp av att en pensionerad man stannar sin bil när vi rastar uppe på fördämningsvallarna till floden Wisla. I strålande solsken berättar han om Polen, om sin vistelse i USA, om vikten av att vi som bor kring Östersjön utvidgar vårt samarbete och nödvändigheten av att ha ett gemensamt språk.
Överförtjusta lät vi mannen och hans hustru vinka farväl och försvinna nerför vallarna
innan vi tittade på varandra och sa, – Nä, men, oj.
Inte tog vi något kort, inte fick vi något namn, bara ett mycket vackert minne av en mycket stor man.

Efter 46 mils körning och åtskilliga timmar bakom ratten på oftast ganska dåliga vägar så anlände vi till Koeobrzeg där Garmin återigen lotsade oss fel. Två hotell var nedlagda, det tredje var av gigantiskt format, Arka Medical Spa, men när den snorkiga fröken bakomdisken såg de två trötta resenärernaq i skrynkliga kläder som endast ville ha ett rum för natten, inte ett lyxrum med full service, så pratade hon en stund med sin kollega, ryckte på axlarna och påstod att det tyvärr inte fanns några lediga rum.
Inga problem, sa vi, har vi hållt på att ta oss fram genom Polen i mer än 14 timmar så kan vi väl hålla på ett tag till.
Vi funderade på att svänga av vägen någonstans, slå upp tältet och låtsas att vi var på statsbesök om någon bråkade.
Utsända av EU-kommissionen för att undersöka huruvida våra projektpengar används på rätt sätt eller ej.
Det skulle få åtskilliga polacker att skita på sig.

Garmin skärpte dock till sig, sa att kör ner här borta så ska jag visa er något som ni säkert kommer att bli nöjda med.
Det blev vi.



På hotell i Bartoszyce ?

Resor Posted on Wed, May 29, 2013 20:37:16

På grund av Telias strul så måste vi, för att kunna skriva här, ta in på ställen med Wi-Fi.
Nu sitter vi på hotellet Bartis i staden Bartoszyce och precis kopplat upp oss efter ett djäkla letande efrter campingplatser som har Internetuppkoppling. Garanterat fritt från både campingar och Internet så vi har inget val, hotell medpriser ungefär i stil med våra campingplatsers priser är ju inte helt fel det heller.
Speciellt när de ligger mitt inne i små trevliga städer.
Nu ska vi ut och äta en bit, sedan återkommer vi med vår resa från Litauen och ända hit i Polen.
Resan hit från Pagegiai var inte speciellt dramatisk. garmin lotsaross frampå diverse vägar av god kvalitet. Vi vill undvika de stora genomfartsledernamed all tung trafik villket inte alls är svårt. Det är bara att ställa in Garmin på någon liten ort i fjärran och sedan styra enligt order.
Vi häpnar dock över skönheten av landskapet, ett bördigare och vackrare jordbruksområde ärnog svårt att hitta.
Morgonen var underbar på hotellet, frukostoch datorarbete fram till 12, sedan en snabb lunch bestående av kall chockrosa soppa med kokt potatis. Överraskande gott.

Ett snabbstopp på en parkeringsplats, slagsmål med mygg och sedan en spännande resa på Polska 90-vägar som i Sverige skulle vara 40, om ens det.

Fantasifulla vattenlekar.

90-vägarna i Polen legitimerar fri fart, vi var nog de enda som körde 90, när det gick och det var inte ofta.
Polackerna körde om på två hjul i näst intill dubbla hastighetenoch vi förmodade att dikena var fyllda med ruttnande lik.
Vi såg dock inte ett enda.
70 upplevdes av oss som en svindlande hastighet men så är vi lite hariga av oss, som svenskar ofta är.



En dag till i Litauen.

Resor Posted on Wed, May 29, 2013 11:25:22


Vi kör upp till Klaipeda igen.
Först måste vi ju givetvis passera passkontrollen in till Litauen.

Passpolisen, en man i trettiofemårsåldern, nitisk i slarvig utstyrsel beordrar oss medmålbrottsröst att visa våra pass.
Vi gör det och förklarar samtidigt att vi tyvärr inte blev insläppta i Kaliningrad eftersom Ryska ambassaden hade missuppfattat vår önskan om dubbelt inträde.
Mannen i den illa sittande uniformen beordrade oss att öppna bagageluckan.
Vi gjorde så.
Har ni något att förtulla, frågade han på mycket dålig engelska.
Nej, allt vi har här är antingen köpt i Litauen eller i Sverige, vi kom ju inte in i Ryssland, sa vi men förstod nu att mannen inte begrep vad vi sa.
Det internationella skakandet på huvudet gjorde att han accepterade att vi förmodligen inte hade något att förtulla, pekade på en kur och sa att nu får ni åka men ni måste först köpa en biljett för parkvägen.
B’ gick dit, räckte fram sitt VISA-kort, betalade 60 kronor för att vi ännu en gång skulle få åka på den vedervärdigt tråkiga vägen upp till Klaipeda för att där återigen ta färjan över till Fastlandet och sedan fortsätta resan runt Kaliningrad denna gång.
Vårt humörblev inte pånågot sätt sämre, vi har mycket roligt när vi åker tillsammans och vi skrattade oss upp till Klaipeda, fick åka övermed färjan utan att betala om vi bara skyndade oss på vilket vi så klart gjorde och vips började vår resamot den Polskagränsen, i värsta rusningstrafiken skulle det visa sig.



Njet, sa gränspolisen!!!

Resor Posted on Wed, May 29, 2013 11:14:35

Nationalparken, eller utkanten av den, var mycket vacker.
En Manorfarm åkte vi förbi, en gigantisk skapelse som vittnade om resurser, stora sådana. Givetvis var det ett EU-projekt och PRIVAT- skyltarna gick inte att missförstå.
Byn Plateliai var underskön, en man kom åkande med sin vackert klädda hustru i en hästdragen vagn och byn andades lugn och ro.
Vi valde återigen att trotsa Garmin, svängde vänster där Garmin sa höger och vi hade rätt, som vanligt. Vägarna ner mot Klaipeda var omväxlande, ibland smala och ojämna, oftast av betydligt bättre skick.
I Klaipeda åt vi på en trevlig restaurang och fann att maten var mycket billig.
Efter en fantastiskt god köttbullerätt med fetaost, sallad i mängd och mineralvatten längtade vi ner till Kaliningrad och Polen. Vi åkte över det märkliga näs som enligt kartan heter Kursiu Neringos Nationalpark, tvingades ta färja, betala 12 Euro, åkte en bit på näset, kom till en bom, tvingades betala 6 Euro, åkte 5 mil på en ganska ointressant väg och kom till passkontrollen vid Kaliningrad, eller Ryssland.
En mycket trevlig passkontrollant tittade i våra pass och sa
-Njet! Inte giltiga.
– O nej, sa vi.



Next »